Kristi förklaringsdag 2012. 2 Petr 1:16-21.

Myter, legender eller verklighet.

Kristus blir förklarad, som det står som överskrift för denna söndags texter, är ett bevis på Jesu gudomlighet. Alla hans underverk gjordes för att övertyga människorna att han var Guds Son, att han var sann Gud, lika med Fadern och den helige Ande. I slutet av sitt evangelium skriver Johannes: ”Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn” (Joh 30-31). Under Epifania, som ju betyder uppenbarelse, d.v.s. Jesu uppenbarelse av sin härlighet, så har man i den tidiga kyrkan samlat evangelisternas skildringar om hur Jesus visar sin gudomliga förmåga till att göra tecken och under. Och dessa skildringar når sin kulmen med berättelsen om förvandlingen av hans utseende på det heliga berget. Denna händelse är skildrad, inte bara av Petrus och Matteus, utan också av Markus och Lukas. Ja, även Johannes nämner den i sitt första brev. Det borde ju tyda på att det är en mycket viktig händelse när så många har nertecknat den.

Inte minst i vår tid har det blivit vanligt med att man försöker tona ner betydelsen av Jesu underverk. Vi får höra att den moderna och upplysta människan inte kan acceptera undren som några verkliga händelser, något som har inträffat. Den moderna människan tror inte på under, hon är realist och lämnar inte rum för tecken och underverk. Så om kyrkan vill behålla något litet av sitt grepp över folk, så måste man sluta med att hävda att spetälska blev rena genom ett ord, att stormen stillades på kommando, att tusentals människor blev mättade av några bröd och ett fåtal fiskar, att lama människor kunde gå och att döva och blinda blev botade endast genom Jesu ord. Detta måste kyrkan upphöra med att hävda som verkliga händelser som har inträffat om hon ska vara trovärdig, menar man.

Men det betyder inte att man har slutat att predika om underverken. Nej, men vi skall se undren som liknelser som har viktiga saker att lära oss. Vi skall dra lärdomar för vårt handlande utifrån mirakelberättelserna i Bibeln. Vi skall lära oss den sociala betydelsen av berättelserna. Så att mättandet av de fem tusen skall få oss att dra igång arbete bland fattiga och hungrande. Att kyrkan förstår att det är hennes plikt att mätta hungrande människor. Helandet av sjuka skall förmå kyrkan att bygga sjukhus och skaffa mediciner, stillandet av stormen bör sätta fart på arbetet med forskningen av hur man bättre skall få nytta av vindens krafter och få den att tjäna oss på bästa sätt. Predikar man så då blir det meningsfullt för den moderna människan att lyssna, det lär oss att det viktigaste för kyrkan bör vara att sörja för människors sociala förhållanden, deras fysiska och psykiska välbefinnande. Det är det centrala med kristendomen, det är att vandra i Jesu efterföljelse. Det är det sociala evangeliet.

Visst är det sant att de flesta under som Jesus gjorde var avsedda för att hjälpa människor i nöd och att det därför är lätt att använda dem som grund för att predika ett socialt evangelium. Men när det gäller förvandlingsundret så kan det inte användas på det sättet. Vid detta under blev inga människor mättade, ingen Petrus blev räddad från att drunkna och ingen sjuk person blev botad. Men det var avsett att ge de tre lärjungarna en glimt av Jesu härlighet och de fick höra den mäktiga rösten ur molnet: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!”

Eftersom det är svårt att finna något socialt budskap i detta under på förklaringsberget och jungfrufödseln och uppståndelsen så kallar man dessa under för myter och legender. Man menar att de aldrig har hänt utan de var avsedda för att skapa intresse för Jesus och få folk att lyssna till hans undervisning. Människor som tänker så tror sig kanske vara moderna och upplysta, men dessa tankegångar fanns redan på aposteln Petrus tid. Det förstår vi av vår text.

Pertus går till attack mot sådana tankegångar, som vi läste i vår episteltext. Det var ingen dikt eller något struntprat som han kom med. Han var ögonvittne till vad som hade skett på det heliga berget, som han uttrycker det. Han hörde rösten och han såg den förvandlade Jesu framför sig. Och han säger att vi såg. Javisst, det fanns ju ytterligare två vittnen till det som hände, Jakob och Johannes var också med. För Petrus finns inga tvivel; Jesus är Messias, den levande Gudens Son.

Petrus använder berättelsen från förklaringsberget som bas eller grund för att ytterligare stryka under vikten med att lyssna till och ta vara på Skriftens undervisning. Efter att ha skrivit att han var ögonvittne till vad som hände på berget så fortsätter han: ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss.” Alltså, på grund av vad han sett och hört så har profeternas vittnesbörd om Jesus fått en ännu fastare och klarare innebörd för honom. Detta vill Petrus att också hans läsare skall inse. ”Ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats.”

 Ni gör rätt i att hålla er till ordet, säger Petrus. Det är en annorlunda uppmaning än den som är modern och inne idag. Guds ord är inte något mänskligt påhitt, som så många tror. Varför skall man tro på och låta sig ledas av vad några människor skrev för hundratals år sedan? De var ju bara barn av sin tid, säger man. Men Petrus säger att det är inte alls på det sättet. ”Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått av Gud.” Det är något annat det. Och Paulus säger likadant: ”Hela Skriften är utandad av Gud” (2 Tim 3:16a). Hela Skriften! Det är inga myter, det är inga legender, det är inga sagor. Det är Guds ord!

Ni gör rätt i att hålla er till det, säger Petrus. När man håller sig till Guds ord så går morgonstjärnan upp i hjärtat. Morgonstjärnan kallar Jesus sig för i Uppenbarelseboken 22:16. ”Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.” När Jesus går upp i någons hjärta blir det liv och salighet. Den människan talar inte om myter och legender. Hon förstår att han är världens Frälsare och att han har det eviga livets ord. Du gör rätt i att hålla dig till ordet. Med psalmisten kan du säga :”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” (Ps 119:105).

Kära vänner. När Moses och Elias visade sig för Jesus och hans lärjungar, så vittnar detta om att tillvaron här på jorden inte är den enda. Moses hade varit död i 1400 år och Elias hade lämnat jorden omkring 800 år innan händelsen på berget. Det bör få oss att inse att våra liv här på jorden, som kanske kan bli sjuttio, kanske åttio år, endast är några sekunder, jämfört med den tid som vi skall tillbringa i evigheten. Därför är det enda verkliga hoppet för människor i denna världen, de må vara fattiga eller rika, sjuka eller friska, att Jesus led och dog för dem och på så sätt betalade för deras synder. Detta hopp ger också en försäkran om att när de dör, så skall de få se det som lärjungarna fick se när de var med honom på berget. Och då kan de också instämma med vad Petrus sa: ”Herre, det är gott för oss att vara här.” Amen.