Predikan på 15:e sönd e Trefaldighet 2008-08-31

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss bedja.

Jag utan dig ej känna kan. Min store Gud och Frälserman. Upplys mig därför med ditt ord, Var dag jag går på denna jord. Om därför jag med korset på Skall genom världens törnen gå Till himmelen och livets land, Är du dock med min Frälserman. AMEN

  Matt 6:19-23

19 Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. 20 Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21 Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

22 Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. 23 Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!

  Vårt evangelium och vår predikotext är idag mycket intimt förknippade, i vår kyrkokalender står det Gud eller Mammon. Både vårt evangelium och vår predikotext är hämtad ur bergspredikan där Jesu utlägger den andliga  innebörden av lagen. Bägge texterna tar upp en sak som är oerhört angelägen. Vår evangelietext följer alldeles efter den predikotext som vi nytt läste. Och vi kan sätta en rubrik över dagens predikan.

  ”Vad säger vår Bibel om våra bekymmer.”

 Det första vi måste påminna varandra om är att bekymmer har funnits så länge det funnits synd i världen. Med möda skall du livnära dig så länge du lever fick Adam höra. Gudsfolket i gamla testamentet visste att en människas dagar är so m daglönarens och när det är som bäst så är det möda och besvär. Tiden som vi lever i är inte annorlunda. Vår tillvaro har inte ändrats i det hänseendet. Nya testamentet påminner med orden Var dag har nog av sin plåga och på ett annat ställe i vårt nya testamente heter det. Var och en har sin egen börda att bära.

  Bekymmer kan man alltså inte undgå. Men den stora frågan är hur vi försöker komma tillrätta med dem. Nog är det så kära vänner att detta med att ta bekymren har att göra med hur din och min relation till frälsaren är. Hur vi umgås med Gud och hans ord. Här finns ett samband som inte går att komma ifrån.

  Försöker man ha Gud vid sidan om allt det andra, då blir man fången under sina bekymmer. Man kan inte ha Gud till en extra hjälp som ibland rycker in och ställer till rätta, när det trasslat till sig i affärerna och med vår hälsa, och andra liknande situationer.  Man kan inte tjäna både Gud och Mammon. Har man inte Gud som sin ende Gud, blir man fången under sina penningbekymmer, fången under sina konflikter med människor och fången under sina tusen plikter och skyldigheter, som jagar livet ur en från morgon till kväll.

  Det är därför så eftertryckligt och med skärpa säger: Sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet. Här tillåter inte vår Frälsare att säga som jag så ofta hör av barnen när jag ber dem om en tjänst,  jag ska bara,  men vi vuxna är likadana. Vi ska ta avsked här och där, se till vår nya gård åka på weekendresa. Tänk att vår Frälsaren hade ingenting till övers för Martas iver att feja och putsa för att kunna ge mästaren själv ett värdigt mottagande. Han gav henne inte en smula kredit för allt hon gjorde, eftersom han såg att det tog tiden från det som var viktigare.

  Skall Gud bli vår ende Gud, vår tillflykt och vår trygghet, så måste han ha en plats i vår tillvaro. Vi lutheraner brukar inte tala om val för det kan så lätt missuppfattas. Men den nya människan vill gärna lyssna och samarbeta med Kristus, den nya människan vill hellre som Maria sitta ner och lyssna och bryr sig inte om det är lite halvstökigt. Tar man sig tid och lyssna och begrunda då får man också perspektiv på sina bekymmer och man får ofta lättare att klara av dem.

  Bekymren som ofta kommer på det är de som gäller framtiden, och gäller aldrig de som varit. Den tid som varit kan vi ju inte göra något åt, där kan vi istället ångra ett och annat som vi skulle vilja ha varit ogjort.

  Varför bekymrar vi oss om framtiden,  är det så att  vår tro är svag. Idag hjälper ju Herren, morgondagen får vi lägga i Guds händer. Han klär liljorna på marken och föder himmelens fåglar, är inte ni mycket mer värda! Morgondagen ska själv bära sin börda. Tänk på alternativ 3 Där finns alltihopa.

Lovad vare Herren, Lovad vare han,

Dag efter dag bär han oss.

Gud är vår frälsning Halleluja,

Gud är vår Frälsning Halleluja.

  Detta betyder naturligtvis inte att vi inte ska vara försiktiga mot varandra. Vi ska ju bära varandras bördor. Det kan ingen göra utan arbete, inte heller utan att det känns. Vi ska inte förtröttas att göra gott, men den uppslitande oron, allt det tärande och plågsamma som kommer av att vi inte räcker till eller gör för lite, det får vi lämna i Guds händer. Eller det bibelställe som vi får sätta som rubrik över alla bekymmer. ”Kasta din börda på Herren, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla,” Psalt 55:23 Med Gudsfruktan kommer också den i dessa dagar så gisslade förnöjsamheten, ett ord som den materialistiska världen som sitt största hot

  Ja vi kommer undan bekymren, när vi gör som vår text säger till oss: Samla inte skatter på jorden där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och själ ”Sök först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder”. Denna angelägnaste omsorg är i själva verket den enda angelägna omsorgen, alldeles som Jesus säger: ”Allenast ett är nödvändigt”. (Luk. 10 : 42)

  I lyssnandet på Guds Ord, i mottagandet av syndernas förlåtelse, i livet med Gud och hans ord , uppslukas de vardagliga näringsbekymren, förstummas frågorna ”Vad skola vi äta?” eller ”Vad skola vi dricka?” eller ”Vad skola vi kläda oss med?” När dessa frågor ändå pockar på svar, när Jesus måste säga oss ”Så gör er nu icke bekymmer”, beror detta på att vi är just ”klentrogna”, som Jesus säger, att vi inte söker Guds rike som vi skulle utan låter det blekna bort. Vårt medfödda syndafördärv, vårt kött, kvicknar alltsomoftast till och låter oss omtöcknas av otrons spekulationer på än det ena och än det andra.

  Ja, Satan själv vill plåga oss kristna och beröva oss trons glädje och kraft till goda gärningar, viljan att kämpa för evangelium, genom att hemsöka dem med sådana anfäktelser, just därför, just därför att vi av naturen ingalunda är förtröstansfulla, just därför att vi allt som oftast översköljes av farhågor och ängslan, måste Jesus i dag predika för oss om ”Den angelägnaste omsorgen”, om ”Gör er icke bekymmer”, om ”Samla er icke skatter på jorden”. Det är en predikan som ständigt måste upprepas, därför att vår gamla människa ännu är så livaktig, därför att dopet ännu icke verkat färdigt hos oss.

  Vi är så illa funtade, att när vi väl fått erfara sanningen av löftet ”eder himmelske Fader vet att I behöver allt detta” när vi väl tackat för Guds hjälp och bistånd i vårt trångmål, kan vi strax därpå fyllas av ängslan för ”nästa gång”, för en framtida prövning av samma slag. Så plågas vi av Satan, vars avsikt är att utsläcka tron, att driva oss in i förtvivlan och andra svåra synder och laster. Mot alla sådana anslag måste vi hålla oss till Guds Ord, som säger oss, där din skatt är, där är också ditt hjärta.

  Uti Bibeln finns en skatt sök den sök den, sjöng vi i söndaskolan. Under konfirmationstiden lärde vi oss. Allt detta gör Gud endast därför att han är min gode och barmhärtige Fader i himlen och för att jag på något sätt förtjänar det. För allt detta bör jag tacka och lova, lyda och tjänar honom. Det är visst och sant!

  Kära vänner skatten har vi här och nu. Efter predikan får ni alla Biblicum till livs, där har Egil Edvardsen skrivit om orsaken till att du och jag sitter här i kyrkan idag, att vi får kasta alla våra bekymmer på honom. Genom honom har vi frid med Gud.

  När syndaren är rättfärdiggjord på grund av försoningen i Kristus, innebär inte detta en förändring i syndarens natur utan en förändring i syndarens ställning. Det grekiska ordet dikaióo, som vi översätter med rättfärdiggöra”, för oss till domssalen. Det betyder ”att förklara rättfärdig,  att frikänna”. Gud tog våra synder och la dem på Kristus. ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd” (2 Kor. 5:21). Han led det straff som vi hade förtjänat på grund av vår synd.

  Profeten Jesaja förkunnar om den lidande Messias: ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade” (Jes. 53:5). Vi är frikända, inte därför att vi är oskyldiga utan därför att Kristus har lidit straffet i vårt ställe. Guds rättfärdiggörelse av syndare är därför helt oförtjänt. Kristus fick något som han inte förtjänat, nämligen vårt straff, medan vi fick något som vi inte förtjänat, nämligen Guds rättfärdiggörelse och frikännande dom. Kristus hade ingen synd men blev straffad, vi är födda med synd och syndar varje dag, men ändå blev vi frikända. Kära vänner så länge detta ljuder bland oss får vi fröjdas och var glada. Så länge detta ljuder är våra vardagliga bekymmer små.  Gud hjälpe oss alla AMEN